En början på något större

När jag köpte blomsterbutiken hade jag redan en tydlig bild av vad jag ville skapa. Jag ville bygga en nätbutik där människor, oavsett var de bodde, skulle kunna hitta produkter som speglade den livsstil jag själv trodde så starkt på.

Men blommorna hade också en självklar plats i min vision.

Jag älskade det rofyllda och kreativa i att arbeta med blommor. Att få skapa med händerna, följa årstiderna och låta naturen bli en del av människors hem och vardag. Jag ville inte bygga en traditionell blomsterbutik där allt skulle se ut på ett visst sätt. Jag ville gå utanför ramarna och skapa något eget, där blommorna fick vara en naturlig del av en större helhet.

Blomsterbutiken i Hemse skulle bli min utgångspunkt. Här fanns redan en verksamhet, en lokal och en etablerad kundkrets. Jag tänkte att jag kunde bygga vidare på det som redan fanns, försörja mig under tiden och steg för steg utveckla den verksamhet jag egentligen drömde om.

Men det skulle visa sig vara betydligt svårare än jag hade föreställt mig.

En första jul utan facit

Jag öppnade butiken lagom till allhelgona 2010.

Med en kort binderikurs i bagaget, ett genuint intresse och en enorm vilja att lära mig kastade jag mig in i en helt ny värld.

Som tur var hade jag hjälp av min lillasyster, som då var 17 år och gick på floristlinjen. Hon hjälpte mig mycket under de första veckorna, och tillsammans tog vi oss an allt det nya.

Till en början valde jag att inte ta emot beställningar på de allra viktigaste blomsterarrangemangen, som bröllop och begravningar. Jag kände att jag ännu inte hade tillräckligt med erfarenhet för att ta det ansvaret.

Men det fanns gott om annat att göra!

Allhelgona övergick snart i advent och jul. Det var blommor, dekorationer, inköp, kunder och allt det där som hör en butik till. Allt var nytt och jag hade mycket att lära mig.

Ibland köpte jag in för mycket. Ibland körde det ihop sig. Jag fick lära mig genom att göra, göra fel och försöka igen.

Och på något sätt tog jag mig igenom min allra första jul som blomsterhandlare!

Men när januari kom blev det plötsligt väldigt tyst.

Försäljningen sjönk till nästan ingenting.

Blommor i glädje och sorg

En liten tid senare gick min farfar bort.

Mitt i sorgen fick jag frågan om jag ville göra hans kistdekoration.

Givetvis ville jag det.

Det blev en vändpunkt för mig. Från den dagen började jag också ta emot beställningar på de där lite speciella arrangemangen som jag tidigare inte hade vågat mig på.

Blommor till bröllop och begravningar. Till livets allra största stunder, i både glädje och sorg.

Det var ett arbete som betydde mycket för mig, men som också krävde väldigt mycket tid.

När jag hade en kistdekoration att göra kunde jag inte bara stänga butiken och ägna mig åt den. Butiken skulle hållas öppen till klockan 18, och först därefter kunde jag åka till bårhuset och börja arbeta med arrangemanget.

Det hände allt som oftast att klockan hann bli 22 innan jag kom hem till min familj.

Den frihet jag hade hoppats att företagandet skulle ge mig började kännas alltmer avlägsen.

När verkligheten kom ikapp

Samtidigt pekade siffrorna åt helt fel håll.

Finanskrisen hade satt sina spår och det var svårt att få tillräckligt många kunder att handla i den lilla butiken i Hemse. Många hade helt enkelt inte råd med de produkter jag ville erbjuda.

Blomsterhandeln hade också förändrats. ICA hade börjat sälja blommor och kunde erbjuda dem till lägre priser än jag hade möjlighet att göra i min lilla butik.

Jag ville fortsätta utveckla mitt sortiment och bygga nätbutiken, men det var ett omfattande arbete. Det här var en tid då färdiga e-handelsplattformar, smidiga betallösningar och digital marknadsföring inte alls var lika tillgängliga som idag.

Bara att fotografera en produkt och få upp bilden på en webbsida kunde vara ett helt projekt.

Jag hade en affärsidé som jag trodde på, men tiden var inte riktigt mogen för den. Och kostnaderna för den fysiska butiken fortsatte, oavsett hur mycket eller lite jag sålde.

När sommaren hade passerat fanns det inte längre något utrymme att fortsätta som tidigare.

Jag fick inse att den fysiska butiken inte kunde bära sig.

Det var dags att flytta hem verksamheten.

Jag återvände till mitt tidigare arbete, där konjunkturen nu hade börjat lätta, och lät nätbutiken leva vidare i mindre skala, som en hobby vid sidan av.

Men tanken bakom Astugårds hade inte förändrats.

Hemma på gården fick verksamheten leva vidare. Under somrarna öppnade jag en liten gårdsbutik, där jag fortsatte att samla de produkter och material som speglade den livsstil jag ville förmedla.

Jag visste fortfarande vad jag ville skapa. Jag hade bara ännu inte hittat ett sätt att få det att fungera fullt ut.

När livet tog en annan väg

Sommaren 2012 fick Astugårds leva vidare som en liten sommarbutik hemma på Solbjärge. Det blev den enda sommaren vi hade öppet där. Senare samma höst föddes vår dotter och livet tog så småningom en annan riktning än vi hade föreställt oss.

Våren 2013 lämnade vi Solbjärge.

Det var ett svårt beslut. Gården hade varit så mycket mer än vårt hem. Det var där tankarna bakom Astugårds hade fötts, där jag hade börjat skapa det liv jag drömde om och där jag hade sett framför mig att våra barn skulle få växa upp.

Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Vi flyttade till min morfars föräldrahem i Salthamn, en plats som också låg mig varmt om hjärtat. Här fick vi börja ett nytt kapitel i familjens liv.

Och Astugårds följde med.

Somrarna vid Lummelundagrottorna

Under somrarna 2013 och 2014 fick Astugårds ett nytt hem på ett loft vid Lummelundagrottorna.

Här kunde jag fortsätta utveckla mitt sortiment och möta människor som var nyfikna på det jag ville skapa. Många besökte butiken, men försäljningen var fortfarande inte tillräcklig för att bära den tid och de kostnader som en fysisk butik innebar.

Sommaren 2014 väntade vi dessutom vårt tredje barn.

Jag började inse att jag behövde hitta ett annat sätt att driva Astugårds. Ett sätt som gav mig möjlighet att fortsätta utveckla min affärsidé, men som också lämnade utrymme för det familjeliv som från början hade varit en så viktig del av min dröm.

När sommaren var över stängde jag därför den fysiska butiken för sista gången.

Astugårds fick flytta hem igen, men den här gången som en renodlad nätbutik.

Och för första gången på länge kunde jag faktiskt vara mammaledig på riktigt.

Under åren som följde fick nätbutiken leva vidare i mindre skala, vid sidan av mitt övriga arbete och familjelivet. I takt med att tekniken utvecklades blev det också enklare att bygga en fungerande nätbutik och nå kunder över hela landet.

Under pandemiåren ökade intresset för att handla på nätet, och Astugårds fick ett nytt uppsving.

Men även om verksamheten fortsatte att utvecklas var det fortfarande långt kvar till den vision jag en gång hade haft.

En dröm som vägrade försvinna

Det har gått många år sedan jag för första gången klev in i den lilla blomsterbutiken i Hemse.

Mycket har förändrats sedan dess. Familjen har vuxit och 2019 välkomnade vi vårt fjärde barn. Livet har tagit vägar jag aldrig hade kunnat föreställa mig och Astugårds har fått utvecklas i sin egen takt, vid sidan av arbete och familjeliv.

Men en sak har aldrig förändrats.

Jag har aldrig slutat längta efter det liv som en gång fick mig att starta Astugårds.

Ett liv där vi får vara nära naturen, där vi tar tillvara på det som finns omkring oss och där det vi omger oss med får ha ett ursprung, ett syfte och ett värde bortom prislappen.

Under alla dessa år har Astugårds fått leva vidare. Ibland med mer kraft, ibland i mycket liten skala. Jag har fortsatt att samla produkter, utveckla idéer och fundera över hur jag skulle kunna förverkliga den vision som en gång fick mig att ta steget och bli företagare.

Men det har inte alltid varit lätt.

Att driva en liten verksamhet vid sidan av arbete och familjeliv kräver både tid, pengar och energi. Och när livet samtidigt tar andra vägar än man hade tänkt sig kan det vara svårt att hitta kraften att fortsätta.

År 2024 kom jag till en punkt där jag helt enkelt inte orkade längre.

Jag hade kämpat så länge för att förverkliga det jag en gång hade drömt om, men nu var krafterna slut. Jag mådde dåligt och hade till slut bestämt mig för att lägga ner Astugårds.

Men jag orkade inte ens göra det.

Att avsluta verksamheten skulle kräva mer energi än jag hade kvar. Det var helt enkelt lättare att låta den fortsätta i liten skala, utan några större ambitioner eller planer för framtiden.

Så Astugårds fick vara kvar.

Inte för att jag hade bestämt mig för att fortsätta kämpa, utan för att jag inte förmådde göra något annat.

Och kanske var det just det som behövdes.

När jag inte längre försökte driva verksamheten framåt fick jag så småningom möjlighet att återhämta mig. Sakta började kraften komma tillbaka, och någonstans längs vägen väcktes också viljan att fortsätta.

Jag började återigen tänka på allt det jag en gång hade velat skapa. På livsstilen, produkterna och möjligheten att inspirera andra till ett mer naturnära och hållbart sätt att leva.

Astugårds var ju så mycket mer än en butik.

Det var en del av mig. En idé som hade vuxit fram ur mina egna värderingar och min längtan efter ett annat sätt att leva.

Och jag insåg att jag fortfarande ville förverkliga den.

Men den här gången ville jag göra det annorlunda.

Jag ville inte längre bara försöka hålla verksamheten vid liv. Jag ville ge den en verklig möjlighet att utvecklas och bli det jag hade föreställt mig redan från början.

Det var dags att börja bygga Astugårds på riktigt.